pslivet

Igår fick jag hjärtat uppslitet av den finaste spelningen i mannaminne. Patric hade fixat biljetter till oss för att se Jens Lekman spela på Dramaten, och herregud. Det finns ingen annan musik som känns sådär. Jag är fullt medveten om att jag kommer att skriva Pslivets töntigaste text här, och det går fan inte att låta bli. Basisten var så löjlig och underbar, kunde inte alls röra sig men såg ändå helt perfekt ut. Pianisten hade de dansigaste benen och såg mer ut som en längdskidåkare. Och Jens, honom gick det inte att slita blicken ifrån. Sådär, nu kan jag lugna mig lite. Ville bara att ni skulle veta, för igår var det 100% lycka en stund. Och så var jag giiivetvis ett fan som köpte en moleskin med citat.