pslivet

Idag har jag fått paket. Eller jag fick det egentligen när jag var i Stockholm. Dario trotsade nämligen stormen för min skull och inte nog med det, han hade med sig en julklapp också. Med orden att jag fick öppna den när jag ville. Hmm. Idag var en sån dag kände jag efter tandläkarbesök och annan skit. Så jag skickade ett sms och frågade snällt. "Öppna du" svarade han. "Okej-jag-gör-väl-det-då" tänkte jag och klappade händerna förtjust. Sedan dog jag. Typ. Alltså Dario, världens finaste och snällaste Dario. Tusen tusen tack!

 

Vill ni veta hur vi lärde känna varandra förresten? Jo så här var det. Vi började i samma klass på gymnasiet estet med inriktning teater. Dario kände redan alla medan jag inte kände någon. Jag hade P och mina kompisar i andra klasser så jag var ganska ofta ensam tills Dario kom in i bilden. Han var min första riktiga "nya" kompis. Efter ett tag började vi sitta med varandra på lektionerna och på lunchen. Jag tyckte att han var fantastisk. Han spelade piano och sjöng för mig i musiksalen när jag hade tråkigt på rasten. Han bjöd hem mig på trerätters när jag var megahungrig. Han ville sitta bredvid mig på bussen på klassresan. När jag inte hade något att ha på mig på nyårsafton sydde han en klänning åt mig. Han sa att min monolog var bra. Han fick mig att köpa gymkort (jag gick två gånger..) . Och nu några år senare är han en utav min bästa vänner. Även om vi inte bor i samma stad längre så vet jag att han alltid skulle ställa upp för mig. Och det är nog den härligaste känslan.

 

Så tack så hemskt mycket Dario och inte bara för den underbara tolvtolvtolv-klappen utan också för att du vill vara min kompis och för att du inspirerar mig himla mycket. Puss! /J