pslivet

Det finns något extremt sorgligt i att lägenheten nästan aldrig har varit så fin som den är nu, efter en ordentlig genomstädning. Det sorgliga ligger förstås i att vi inte ska bo kvar särskilt länge till. Så varje litet hörn som ser så jäkla härligt och rent ut blir också lite irriterande. Fan. Jag ska mysa skiten ur det här stället innan vi måste säga hejdå. Och sen ska jag köpa tillbaka den om ett år eller så. Bye bye Björn och c/o-adressen.

Skojar, SÅ fantastiskt är den förstås inte. Vi spikade upp en tavla idag och tio minuter senare ringde grannen på dörren för att informera om att dem "faktiskt har ett litet barn". Kalle hanterade situationen / jag gömde mig i sovrummet med spetsade öron. Falukorven är också uppsatt. Har haft lite svårt att acceptera att det var just den - av allt fint och kreativt - som vi kom hem med efter Bäckmans julmarknad. Det är ju bara en stor svart falukorv?.. Men det är väl det som är charmen. En annan sak vi väljer att se charmen i: vår sovrumsmatta.

Nu ska vi se på film! / Anna