Den typiske löparen
0kommentarer
Alla springer i Stockholm. Det är bara så. Finns inget att diskutera. Alla ser dessutom enormt proffsiga ut under tiden. (I sina nya prassliga träningskläder. Gärna med någon härlig färg. I mitt och kalles fall: grått vs rosa) Vi skrattade åt den typiska tanken på att springa efter någon nära nära, trampa dem i hälen någon gång ibland och flåsa lite för äckligt. Vore kul om man vågade. K känns ju lite som rätt man för uppgiften när jag tänker efter?!
Jag är också jäkligt typisk. Efter 1:a rundan slås jag av känslan att hela livet kommer att förändras. Samma kväll. Och att jag vill smörja in hela mig med nyttiga salvor och vara själva definitionen av "fräsch". Har dock lite svårt att se mig själv som den som har morötter med mig i en plastpåse (sen mamma fick mig att göra det under större delen av skolan).
Kommentera